Intyg - bra att veta som arbetsterapeut

En del av hälso- och sjukvården är att utfärda intyg. Något som bland annat regleras i HSLF-FS 2018:54 och 6 kap 10 § PSL.

Det är varje vårdgivares ansvar att det finns rutiner upprättade för att intygspersonen ska ha individuellt anpassad information om vilka undersökningar som behöver göras samt vilka uppgifter och upplysningar som behöver inhämtas för att ett intyg ska kunna utfärdas till patient. Detta kan t.ex. vara bestämmelser kring vilka bedömningsinstrument som ska användas vid olika utredningar. Om vi tar demensutredningar som ett exempel finns det på ett nationellt plan rekommendationer kring vad som ska ingå i en utredning (exempel på process)

För att få upprätta ett intyg krävs det att intygsutfärdaren har tillräcklig kompetens för att utfärda intyget. Det finns inget specifikt bestämt kring vad som klassificerar tillräcklig kompetens, då bestämmelsen kring intygsutförandet är professionsneutralt. Utöver detta måste den som utfärdar intyget vara opartisk för att motverka jäv.

Du som intygsutfärdare behöver ha träffat patienten för att få utfärda intyget. Men detta betyder inte att det behöver vara ett fysiskt möte. Det kan räcka med ett videomöte eller telefonsamtal om det sedan tidigare finns tillräckligt med information som kan ligga till grund för intyget. Det ska dock framgå i intyget hur undersökningen gått tillväga (om det var ett fysiskt eller digitalt möte, samt om det är dina egna fynd eller patientens utsago). Det sistnämnda är viktigt utifrån att ett intyg kan få betydelse i rättsliga sammanhang. Det är även viktigt utifrån ett rättsligt sammanhang att all information som finns i intyget även går att hitta i patientens journal.

I samband med att ett intyg har utformats ska informationen sedan ges till patient, eller annan som förfrågat intyget. Informationen i intyget ska enligt 3 kap. § 6 PL vara anpassad till mottagarens ålder, mognad, erfarenhet, språkliga bakgrund och andra individuella förutsättningar. Innebörden av medicinska eller andra termer som inte kan anses vara allmänt kända ska förklaras. Vad som är allmänt känt eller inte är dock en tolkningsfråga.

Information som ska finnas i ett intyg:

• Intygets ändamål (t.ex. bostadsanpassning, aktivitetsersättning m.m)
• Datumet för utfärdandet,
• Patientens fullständiga uppgifter,
• Intygsutfärdarens namn, kompetens, befattning och kontaktuppgifter i tjänsten,
• Kontaktsätt vid undersökningen av intygspersonen (fysiskt eller digitalt möte, samt om det är dina egna fynd eller patientens utsago)
• Uppgifter om de undersökningar, journalhandlingar och andra handlingar samt upplysningar som ligger till grund för den bedömning som intygsutfärdaren gör vid utfärdandet av intyget. Det ska även framgå i vilka avseenden de olika uppgifterna ligger till grund för bedömningen

Sist men inte minst så ska intyget undertecknas av intygsutfärdaren. Intyget ska sedan lämnas till patienten som har beslutsrätt om intyget ska lämnas vidare till t.ex. försäkringskassan, handläggare för bostadsanpassning eller försäkringsbolag. 

Referenser:

Patientlag (2014:821)

Socialstyrelsens föreskrifter om att utfärda intyg i hälso- och sjukvården; HSLF-FS 2018:54

Patientsäkerhetslag (2010:659)