Fritidshjälpmedel

Fritidshjälpmedel är egentligen som det låter. Olika hjälpmedel som ska underlätta för personer med olika funktionsnedsättningar att kunna vara aktiva på sin fritid. Oavsett om det handlar om idrott eller enklare aktiviteter så som sällskapsspel.

Tyvärr som det ser ut i detta avlånga land så förskriver inte någon region ut fritidshjälpmedel (med några undantag gällande för barn). Detta innebär att många själva måste stå för sina fritidshjälpmedel för att kunna vara aktiva. Varav vi återigen belastar individer som redan rent allt som oftast har det rent socioekonomiskt sämre. Till det tillkommer det att risken att drabbas av ohälsa är mer än tio gånger högre hos personer med funktionsnedsättning jämfört med övrig befolkning. Framförallt bland personer med rörelsehinder.

För att alla ändå ska ha rätt till en aktiv fritid så finns det många organisationer som hyr eller lånar ut hjälpmedel. Ibland via olika så kallade Fritidsbanker.

Men hur kommer detta sig? I HSL 8 kap §7 står det att regionen har ett ansvar för att erbjuda "hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning".

Så borde då inte fritidshjälpmedel då ingå i vad som är förskrivningsbart?

I MDF:s rapport Aktiv Fritid från 2020 kan vi läsa att förskrivning av fritidshjälpmedel ligger lågt i prioriteringsordningen i alla län. Alltså är detta en fråga som prioriteras lägst av alla hjälpmedel. Högst prioriteras hjälpmedel för livsuppehållande insatser eller personnära behov så som att äta, sova och kunna gå på toalett.

Det är helt enkelt här skon klämmer. När regioner diskuterar hjälpmedel diskuteras inte fritidshjälpmedel utan andra typer. Därför ges inte vi arbetsterapeuter möjligheten till att förskriva hjälpmedel till fritiden. Trots att detta hade kunnat bidra till en bättre hälsa och en meningsfull fritid för personer med funktionsnedsättningar.

Genom t.ex. Svenska parasportförbundet eller via Funktionshinderpolitiken kan du engagera dig mer i frågan. 

Som vanligt önskar jag er en fortsatt bra vecka!